Turism & Phajaan!

I väntan på att Covid 19 ska ebba ut och att resor så småningom börjar igen finns det några saker att tänka på och begrunda.

Ingen vet idag vilka bieffekter den här pandemin kommer att ha. För oss människor har det varit en skräck som ännu inte är helt över. Många har förlorat en nära anhörig och många har svävat mellan liv och död, andra har knappt märkt något.
Om man ska se det som varit väldigt positivt är att för vår natur och djurliv har det varit en paus och till viss mån en återhämtning. Luften är renare, sköldpaddor har fått ro att lägga sina ägg på tidigare överbefolkade stränder och fler levande babysköldpaddor överlever mm.
Uppmärksamheten på wet-markets har ökat och förhoppningsvis kanske omvärlden kan påverka och stänga ner handeln med vilda och levande djur helt och hållet.
För alla som bryr sig om djur, natur och miljö så fortsätter det att vara viktigt att vidare utbilda och uppmärksamma om sådant varje enskild individ kan hjälpa till att förändra.

När jag var liten och gick på djurpark tillhörde jag inte dem som var överförtjust i det jag såg, trotts mitt stora djurintresse. Jag trodde det skulle vara så och funderade inte jättemycket mer på det. När jag i vuxen ålder återigen var på en djurpark blev jag förfärad. Det enda jag kunde se var stereotypiska beteenden och sorgsenhet.

Många år senare när jag var i Thailand första gången uppmärksammade jag djur på marknader där man kunde betala för att fotas tillsammans med vilda djur. Jag såg elefanter stå vid vägkanter fullt påklädda med bärselen, magra och svängandes fram och tillbaka med sin snabel. Jag förstod fortfarande inte omfattningen mer än att jag mådde illa och fick en klump i magen.  När jag pratade med andra som varit iväg så menade de att djuren mår bra och blir väl omhändertagna, jag hade lite svårt att helt gå med på att lejonungar som fotas med människor gör det utan att vara påverkade på något sätt eller aporna i kedjor på marknaderna som hade flackande och stressiga rörelser tyckte att det var okej.

Andra gången i Thailand så brast alla mina tvivel, jag och min man brukar inte gå på djurparker eller liknade när vi reser och när vi hade en dag kvar innan hemfärd och vi inte fick dyka p.g.a. de karenstimmar som krävs efter sista dyket så hade vi arrangerat lite andra aktiviteter. Vi skulle titta på tempel, bamboo rafting, och bada i vattenfall, allt var i ett paket med en guide hela dagen. Vi hade jättetrevligt...!

...tills vår guide ville visa oss det där lilla extra… vi gick bakom ett tempel där det var små betongburar med olika djur, allt från krokodil till kattungar. Många av de olika djuren var döda förmodligen på grund av vattenbrist.

Vid en nerhuggen stam på ca 1 meter satt en orangutang fastkedjad. Han slog på sig själv, skrek, dunka huvudet i stammen mm. Jag var så upprörd och tårarna sprutade, nu förstod vår thailändska guide att det inte hade gått så bra och förklarade att när folk tröttnade eller inte ville ha ett djur längre så lämnade man dem till templen. Och enligt buddismen får man inte döda vilket gör att det är bättre att djuren självdör.

När jag kom hem började jag googla och leta upp så mycket information jag kunde om vilda djur och turism. Det var skrämmande att se hur mycket värre det var än jag trott. Jag läste och lärde mig om något som heter Phajaan och utövas av alla som använder vilda djur inom turism.

Det mest kända är phajaan på elefanter.
Phajaan heter ”crush” på Engelska och betyder krossa/dra sönder. Det är en metod i hur man får ett djur att tappa viljan, inte göra motstånd och får den att göra det de blir tillsagda att göra oavsett om de är rädda eller om det gör ont och är helt emot deras naturliga instinkt. Alternativet att inte lyda kommer alltid att vara värre.
Metoden som används är en ren psykisk och fysisk tortyr där man först med våld tar elefantungen från sin mamma, i vissa fall medan ungen får se sin mamma bli dödad. Ungen blir fastkedjad i flera dagar till veckor i en bur så de inte kan röra sig, utan vatten, mat och sömn för att processen ska gå fortare medan man skriker kommandon, slår med vassa pålar, sticker spikar i öronen för att sakta och metodiskt bryta ner den egna viljan. Om Babyelefanten skulle träffa sin mamma efter denna behandling så känner babyn inte igen henne.

Jag hörde talas om ett Elefantreservat i Chiang Mai Thailand där en kvinna som heter Lek startade ett Elefantreservat 1996. Lek har räddat Elefanter från skogsindustrin och turismen. I skogsindustrin tvingas elefanterna äta amfetamin för att orka jobba dygnet runt.
Jag läste om en av elefanterna på reservatet som heter Jokia och hade räddats från just skogsindustrin. Hon hade varit gravid och tvingades jobba dygnet runt och födde medan hon drog en stock uppför en backe. Hennes baby dog i fallet! Jokia tappade livsgnistan helt och arbetarna lyckades inte få henne att arbeta och sålde Jokia till reservatet. Jokia var vid det tillfället helt blind då arbetarna brukade roa sig med att skjuta med slangbella på hennes ögon. 
​
Att använda elefanter i skogsindustrin förbjöds egentligen 1989 men uppe i norr orkar inte polisen åka och man använder elefanterna lika mycket som tidigare där. Inom turismen är det fortfarande vanligt med trekking och annan underhållning av elefanter.

Mina två barn valde att åka till det här reservatet för att se hur det ser ut och hur de tas om hand.
Elefanterna lever i ett lugn där turister får klä sig likadant som de som jobbar där, hjälpa till att fixa i ordning mat till elefanterna, promenera med dem ner till vattnet där de badas. Det är svårt att veta hur elefanterna med sina trauman mår i den här konstellationen och om det är tillräckligt bra för elefanterna med den formen av turism, men jag förstår att pengar måste in för att kunna köpa mer mark och rädda fler elefanter. De har å detta sätt fått en andra chans här i livet.

Nu ska man ha klart för sig att Phajaan inte bara gäller elefanter. Det gäller alla vilda djur i fångenskap som används till turister.
Tigrar som tas från sina mammor när de är väldigt små, bärs runt och fotas med turister i flera timmar om dagen. Visar de minsta lilla aggression blir de misshandlade och även turisterna uppmanas att göra detsamma om de visar minsta lilla motsträvighet. Även när de blivit större används de för fotografering och på vissa ställen promenera med turister. Drogade och rädda för att bli slagna.
Resten av sin tid tillbringar de i små burar med betonggolv.
Inga undantag!!!
Bara i Thailand är det över 800 tigrar som hålls i fångenskap, misshandlas och används till turister idag.

Makakern är en populär apa i asien för dans och underhållning. Halskedjan sätter man fast när de är mycket små och den växer oftast in i skinnet med plågsamma infektioner som följd. För att inte riskera att apan biter någon turist drar man ut tänderna. Även här används misshandel för att få apan att lyda.
Även andra arter som Instängda havsdjur som flockas av människor, sengångare mm används för att roa turister.

Det är oerhört viktigt att inte gynna något av detta och aldrig betala för några sekunder med dessa vilda djur.

Nu trodde jag det slutade där och att Sverige kanske skulle vara lite bättre även fast mina djurparksbesök här inte alltid varit till djurens bästa. Jag upptäckte att även vår djurpark som tillhandahåller delfiner är en del i skräck och död. Jag fick genast ångest och skuldkänslor över att jag en gång i tiden varit där och förmodligen förundrats av delfinerna som alla de andra besökarna.

Jag fick veta att det finns två varianter till hur delfiner kommer till ett delfinarium: 
Den ena är jakten ute i det vilda som består i att delfinerna jagas av högljudda racerbåtar och jagas in till grunt vatten. Där väljer man ut vilka delfiner man vill ha och halar upp dem med nät i båten. Vissa delfiner har under jakten fått in vatten i blåshålet och dör senare av lunginflammation, även många av de delfiner som man dragit upp i båtarna dör under transporten till delfinariet pga. Stress o trauma.

Andra sättet är att delfinerna föds i fångenskap vilket inte heller är hälsosamt och komplikationsfritt både gällande yta och klor. I naturligt tillstånd simmar delfiner över 100 km om dagen, våra bassänger kan aldrig matcha det.
Fångenskapen resulterar i hudbesvär, svamp i blåshålet, viktförlust, antisocialt beteende, aggression och magsår av stress. De blir inte lika gamla som om de skulle ha levt i det vilda.

Även Kolmården har varit delaktiga i viltfångsten fram till mitten av 90-talet och över 60 delfiner har dött sedan öppningen. För att undvika konflikter, aggressioner, stress och mobbing så medicineras oftast delfinerna för att undvika slagsmål.

Idag har jag förlikat mig med att man gör saker i okunskap, det viktiga nu är att sprida kunskapen och kunna välja bort det som gynnar fortsatta jakter, misshandel och trauman på våra vilda djur, hitta sätt som främjar ekonomin i länder som gör att det blir viktigare att skydda och bevara liv i dess naturliga tillstånd.

Fotona ovan är från Naturreservatet i Chiang Mai.
Googla gärna på Phajaan för bilder och mer info om vilda djur och turism.

Källor:
Camilla Wennström, egna erfarenheter och författare till text.
WAP, www.worldanimalprotection.se/nyheter/att-krossa-en-elefants-livsvilja (2021-05-23) av Therese Lilliesköld (hämtad 2021-10-22)
WAP, www.worldanimalprotection.se/vilda-djur-inte-underhallning#slice-2 (Hämtad 20211022)
National Geographic (publicerad 20190617) av Mats Larsson, https://www.expressen.se/nyheter/djurturismens-morka-baksida/ ”
Natursidan, (20130415) av Ville Frisk, www.natursidan.se/nyheter/har-kan-elefanter-vara-elefanter/ (Hämtad 20211022).
Djurrättsalliansen, djurrattsalliansen.se/djurens-situation/underhallning/delfinarier/ (Hämtad 211022)
Wikipedia, en.wikipedia.org/wiki/Elephant_crushing (Hämtad 20211022)