Gran Canaria -Puerto Rico (November 2019)

Dags igen för Puerto Rico och skön dykning.

Vi har bokat in oss på Montesol via Tui.
Lägenheten var helt okej förutom sängarna som var väldigt obekväma och man fick rätt ont i kroppen och vaknade oräkneliga gånger under natten för att hitta nya sovställningar. Annars hade lägenheten allt som vi behöver med köksalkov,  balkong (denna gång på markplan), badrum m dusch, safetybox och  vardagsrum och lägenheten var ren.

Den här resan blir det bara dykbåt vilket i sig är bekvämt även om vi älskar stranddyken här på Grancan också.  För oss som gillar  att se bläckfisk kan det vara en fördel med stranddyken.

Det är alltid så mysigt när vi kommit till hotellet, vi installerar oss, byter till mer somrigt, tar en promenad ner mot centrum och äter en god middag. Vi bestämmer oss denna gång att äta på en restaurang som heter La Bolero som vi passerar varje kväll vi är här och promenerar. Det visar sig vara en lyckoträff. De har super trevlig service, det är fräscht och de har Angus kött. För mig som är hyper kinkig när det gäller kött kan bara säga att det var mört, ingen tillstymmelse till fettstrimma. SÅÅÅÅ GOTT!
Nu kan jag tänkas vara lite enformig när jag gillar något, så den här resan blev det många kvällar på La Bolera med Angus kött. Tur att det inte bara är det de serverar så min man kunde få prova olika saker ;p

Sen kör dykdagarna igång och vi blir hämtade på morgonen och åker till båten som ligger i Pasito Blanco. Roligt att se Wouter och gänget igen.

Vi får oss en lite lustig och oväntad överraskning första dyket. När vi går ner så kommer en manet simmandes och det är ju lite spännande då det inte är så vanligt. Tentaklerna är säkerligen upp mot 1,5 meter långa. Försöker ta ett litet kort och fortsätter ner. Härligt dyk och på väg upp inser vi att det nu inte längre är bara en manet… det är… hundratals…

Nu börjar hjärnverksamheten gå igång vill jag lova. På 5-6 meters djup ska vi göra vårat safetystop i 3 minuter. Problemet är att maneterna befinner sig på  7-0 meter.
Just nu är jag glad att jag har heldräkt på mig. Tack vare att det är lite kallt i vattnet har jag pannband och en luva som hänger bak i nacken som jag drar på mig. Nu är bara ansiktet exponerat. Men det är galet att se alla superlånga tentakler överallt och maneterna verkar dra sig till oss. Vet inte om det är vår kroppsvärme eller om det är utandningen de reagerar på. Det blir några långa minuter att kolla runt sig och parera både maneten och tentakler som ligger som långa band efter. Ena sekunden får vi lite plats till nästa då vi är omsvärmade och så fortätter det. Väldigt intressant!

Vi tar oss upp tillslut och kan andas ut att vi klarat oss utan att bli brända. Vår ena stackars instruktör som tillhör dem som aldrig fryser har dykt i shorty valde att gå upp direkt då det inte skulle ha gått så bra att hänga mitt i smeten för länge och fick ändå lite bränna. Wouter fick även han lite bränna när han drog upp repet ankaret sitter i. Vilken tripp :)

Andra dyket fick bli i en vik där strömmen som maneterna följer inte går. Det är väldigt ovanligt med dessa maneter här och första gången vi ser dem.
Det fortsätter lite så resten av dykdagarna.  Första dyket hinner vi ner och när vi börjar gå upp börjar de komma. Så vi skyndar oss att komma i första dyket så vi hinner innan det är i full gång med yellyfish möte. Andra dyket får bli utanför strömmen vilket går bra.

Vi är på Grancan under den  perioden Angelsharks finns i området och vi har turen att få se dem. De ligger oftast lite nermojsade i sanden så det är inte alltid så lätt att se dem. Vi fick även se en simma förbi och ifrån oss vilket är en vacker syn.
 
När vi dyker är det självklart med säkerhetstänket, det finns visa saker man gör i viss ordning och saker man inte gör i onödan för att det kan vara farligt.

När vi pratade med en dykare på en av våra tidigare Thailändska tripper berättade han att en av hans vänner utreder dykolyckor och på alla de utredningar som han gjort var det inget fel på utrustningen utan det berodde på den mänskliga faktorn.

På våra resor får vi träffa många dykare med olika erfarenheter, nationaliteter vilket är jätte roligt.

Vissa är otroligt duktiga och man kan lära sig något nytt och det är i regel en mycket trevlig stämning. Det är extra roligt när man träffar dessa trevliga dykare igen.

Ibland träffar man på dykare som vi sett inte riktigt har koll, det har i regel inte varit något problem utan gått ändå.  En gång i Thailand var vi nere i 4 minuter och plötsligt ser vi hur en kille släpper sitt viktbälte på 15 meter och åker upp till ytan i full fart. Det visade sig att han glömt byta tanken mellan första och andra dyket så det var inte så mycket luft kvar och det tog slut. Tur att det inte var djupare så  riskerade att få dykarsjukan.  För mig är det otänkbart att inte ha hunnit titta på min manometer säkert 10 gånger innan jag är nere för att se att luftens mängd är korrekt.

Sista dyk dagen den här resan fick vi uppleva ett par från Polen som var något utöver det vanliga vi stött på. Under briefingen innan första dyket börjar mannen skratta och berätta att hans luft tagit slut under en tidigare dykning och han fått simma upp direkt till ytan. Men han skratta lite till och sa att allting gått bra och inget hände. Det här är inget som imponerar på en normal dykare utan man blir snarare lite fundersam.

Vi går ner och vi är i två olika dykgrupper. Paret har fått en egen instruktör då de inte dykt med Lets go diving förut. Stefan och jag börjar frysa efter 30 minuter och talar om för vår guide att vi tar oss tillbaka till båten och går upp. Vår guide frågar om vi kan ta med oss den polska kvinnan upp då hennes luft mängd säger att det är dags. Det går jätte bra och vi visar henne tillbaka till båten. Då händer det något otroligt märkligt. I och med att det är lite strömt så är tanken att vi går upp för linan på båten, tar vårat 3 minuters stopp och går sen upp. Det här är även genomgånget innan alla gått i vattnet. Vi tar repet och ber kvinnan göra det samma. Då ser vi hur hon simmar upp mot båten som en raket. Hade vi inte haft regulatorn i munnen hade vi nog sett ganska snopna ut. Vi hör ett pangande och ser vår instruktör komma i full fart mot repet medans han smäller i sin tank för att kvinnan ska stanna upp, men hon är redan uppe. Tur att vi bara varit på ca 15 meter.

När vi kommer upp visar det sig inte varit något speciellt som hänt och gjort den reaktionen nödvändig. Hennes partner visade sig också gjort dyket utanför manualen. För det första förbrukade han snabbt luft och när mängden kvar visade att det var dags att simma tillbaka till båten så avvisade han guiden nonchalant och simmade ifrån honom. Guiden försökte få upp honom flera gånger men han vifta bort och sen var luften slut och även han gjorde en direkt uppstigning.
Crewen var inte nöjd när alla kommit upp. De försökte prata med paret som inte var ett dugg intresserade av att prata vidare eller ta några råd.

Dyk 2 trodde man ändå att något skulle ha gått in men exakt samma procedur som skett dyket innan upprepades. Då blir man lite fundersam på om paret verkligen har gått en utbildning? Inga mer dyk på den här båten i alla fall.

Sista dyket för den här gången började vi frysa ganska tidigt och valde att vända om innan de andra. När vi kom fram till linan som sitter fast i båten hittade vi en liten kompis. En förtjusande Cuttlefish :) Vi var bara tvungna och ligga kvar i sanden och titta på henne liksom hon tittade på oss. Den lilla Cuttlefishen simmade fram petade lite på handen, simma bakåt och kom tillbaka och peta igen medans vi studerade varandra. Det är så berusande att vara så nära en annan varelse som man får kontakt med på eget bevåg. Att kunna titta in djupt i ögonen och nästan in i själen.
Vi låg så i flera minuter tills hon verkade tröttna på oss. Då simmade hon fram stötte sina bredare tentakler i sanden så det stänkte upp sand på min hand och backade. Då förstod vi att det var dags att gå :)

Vi hade turen att få se en muräna vara hos tandläkaren och få sina vassa tänder putsade. Häftigt med den symbios många djur lever i.

Under den här trippen hade Puerto Rico ett stort öppnande av det nya centrumet. Fontänspel med färger och olika vattenskådespel.

Nöjda och glada med veckan åker vi hem och börjar planera för nästa trip :)