<![CDATA[DIVING AND TRAVEL - Blogg]]>Thu, 06 Aug 2020 01:26:41 -0700Weebly<![CDATA[Sverige - Rindö]]>Fri, 17 Jul 2020 15:37:52 GMThttp://divingandtravel.se/blogg/sverige-rindo
En liten dagstur till vackra Rindö som är en ö nära Vaxholm i Stockholms skärgård.
Soligt och ett härligt humör passade det bra med en picknickkorg.

Historiskt har Rindö varit viktigt för försvaret av Stockholms inlopp, ända sedan Gustav Vasas tid. På östra sidan finns Byviksfortet och Oscar-Fredriksborg som skyddade inloppet vid Oxdjupet. På Västra sidan finns Rindö redutt som skyddade inloppet vid Kodjupet.

Byviksfortet hade vi lite svårt att hitta, den var lite gömd och anonym. När vi väl såg en liten skylt parkerade vi på den lilla skogsvägen och promenerade in. Det är lite övervuxet och vi såg många stängda dörrar och igenmurade fönster, vi försökte med lite fantasi komma fram till hur det en gång i tiden kunde ha sett ut där innanför murarna.
 
Rindö Redutt, det första man ser är att det ligger en massa sprängsten runt omkring för att det skulle försvåra vid en eventuell stormning under aktiv period av fortet. Idag har man konstnärs ateljé och hantverkare där.
 
Oscar-Fredriksborg, ligger så otroligt vacker vid vattnet. En så här solig dag var det så mysigt att gå runt och titta och kunna sätta sig ner och ha lite picknick paus.
Inloppet är högt trafikerat den här tiden på året av båtar i alla sorter.
Skulle ha varit spännande att få gå in och titta hur gångar och rum ser ut där inne, ska tydligen finnas långa tunnlar i berget.



]]>
<![CDATA[Sverige - Nacka Äventyrsbanan]]>Wed, 15 Jul 2020 18:04:12 GMThttp://divingandtravel.se/blogg/sverige-nacka-aventyrsbanan
Idag åkte hela familjen till Nackas Äventyrsbana.
Toppen för den som vill ha lite höjd på tillvaron och mjölksyra i musklerna 😊

Vi hade valt ”Länken” som är ca 11 meter upp. En lugn tjej hade genomgång med oss alla som skulle gå banan. Det som var bra var att banan var gjord i loopar så man kunde välja hur mycket man ville/orkade göra. I selen hade man två upphängningar där man hela tiden satt fast med en hake medan man flyttade den andra haken till nästa station.

Det var riktigt roligt, men för mig som inte är så lång fick vid en station hänga som en apa i trädet för att lyckas haka om mina linor. Tur att man är van att klättra till det mesta även till vardags.

Jag orkade tyvärr inte genomföra hela banan då mjölksyran i framförallt armarna blev helt galet efter ett tag. De här musklerna var inte riktigt inövade. Det var bara våra yngre tjejer i familjen som orkade genomföra allt.

Vi avslutade sen allt med en zipline ner till marken. 



]]>
<![CDATA[Turism & Phajaan!]]>Mon, 29 Jun 2020 08:04:36 GMThttp://divingandtravel.se/blogg/turism-phajaan
I väntan på att Covid 19 ska ebba ut och att resor så småningom börjar igen finns det några saker att tänka på och begrunda.

Ingen vet idag vilka bieffekter den här pandemin kommer att ha. För oss människor har det varit en skräck som ännu inte är helt över. Många har förlorat en nära anhörig och många har svävat mellan liv och död, andra har knappt märkt något.
Om man ska se det som varit väldigt positivt är att för vår natur och djurliv har det varit en paus och till viss mån en återhämtning. Luften är renare, sköldpaddor har fått ro att lägga sina ägg på tidigare överbefolkade stränder och fler levande babysköldpaddor överlever mm.
Uppmärksamheten på wet-markets har ökat och förhoppningsvis kanske omvärlden kan påverka och stänga ner handeln med vilda och levande djur helt och hållet.
För alla som bryr sig om djur, natur och miljö så fortsätter det att vara viktigt att vidare utbilda och uppmärksamma om sådant varje enskild individ kan hjälpa till att förändra.

När jag var liten och gick på djurpark tillhörde jag inte dem som var överförtjusta trotts mitt stora djurintresse men jag trodde det skulle vara så och funderade inte jättemycket mer på det. När jag i vuxen ålder återigen var på framför allt en djurpark blev jag förfärad. Det enda jag kunde se var stereotypiska beteenden och sorgsenhet.

Många år senare när jag var i Thailand första gången uppmärksammade jag djur på marknader där man kunde betala för att fotas tillsammans med vilda djur, jag såg elefanter stå vid vägkanter fullt påklädda med bärselen, magra och svängandes fram och tillbaka med sin snabel. Jag förstod fortfarande inte omfattningen mer än att jag mådde illa och fick en klump i magen.  När jag pratade med andra som varit iväg så menade de att djuren mår bra och blir väl omhändertagna, jag hade lite svårt att helt gå med på att lejonungar som fotas med människor gör det utan att vara påverkade på något sätt eller aporna i kedjor på marknaderna som hade flackande och stressiga rörelser tyckte att det var okej.

Andra gången i Thailand så brast alla mina tvivel, jag och min man brukar inte gå på djurparker eller liknade när vi reser och när vi hade en dag kvar innan hemfärd och vi inte fick dyka pga. de karenstimmar som krävs efter sista dyket så hade vi arrangerat lite andra aktiviteter. Vi skulle titta på tempel, bamboo rafting, och bada i vattenfall, allt var i ett paket med en guide hela dagen. Vi hade jättetrevligt...!

...tills vår guide ville visa oss det där lilla extra… vi gick bakom ett tempel där det var små betongburar med olika djur, allt från krokodil till kattungar. Många av de olika djuren var döda förmodligen på grund av vattenbrist.
Vid en nerhuggen stam på ca 1 meter satt en orangutang fastkedjad. Han slog på sig själv, skrek, dunka huvudet i stammen mm. Jag var så upprörd och tårarna spruta, nu förstod vår thailändska guide att det inte hade gått så bra och förklarade att när folk tröttnade eller inte ville ha ett djur längre så lämnade man dem till templen. Och enligt buddismen får man inte döda vilket gör att det är bättre att djuren självdör.

När jag kom hem började jag googla och leta upp så mycket information jag kunde om vilda djur och turism. Det var skrämmande att se hur mycket värre det var än jag trott. Jag läste och lärde mig om något som heter Phajaan och utövas av alla som använder vilda djur inom turism.

Det mest kända är phajaan på elefanter.
Phajaan heter ”crush” på Engelska och betyder krossa/dra sönder. Det är en metod i hur man får ett djur att tappa viljan, inte göra motstånd och göra det de blir tillsagda att göra oavsett om de är rädda eller om det gör ont och är helt emot deras naturliga instinkt. Alternativet att inte lyda kommer alltid att vara värre.
Metoden som används är en ren psykisk och fysisk tortyr där man först med våld tar elefantungen från sin mamma, i vissa fall medan ungen får se sin mamma bli dödad. Ungen blir fastkedjad i flera dagar till veckor i en bur så de inte kan röra sig, utan vatten, mat och sömn för att processen ska gå fortare medan man skriker kommandon, slår med vassa pålar, sticker spikar i öronen för att sakta och metodiskt bryta ner den egna viljan. Om Babyelefanten skulle träffa sin mamma efter denna behandling så känner babyn inte igen henne.

Jag hörde talas om ett Elefantreservat i Chiang Mai Thailand där en kvinna som heter Lek startade ett Elefantreservat 1996. Lek har räddat Elefanter från skogsindustrin och turismen. I skogsindustrin tvingas elefanterna äta amfetamin för att orka jobba dygnet runt.
Jag läste om en av elefanterna på reservatet som heter Jokia och hade räddats från just skogsindustrin. Hon hade varit gravid och tvingades jobba dygnet runt och födde medan hon drog en stock uppför en backe. Hennes baby dog i fallet! Jokia tappade livsgnistan helt och arbetarna lyckades inte få henne att arbeta och sålde Jokia till reservatet. Jokia var vid det tillfället helt blind då arbetarna brukade roa sig med att skjuta med slangbella på hennes ögon. 

Att använda elefanter i skogsindustrin förbjöds egentligen 1989 men uppe i norr orkar inte polisen åka och man använder elefanterna lika mycket som tidigare där. Inom turismen är det fortfarande vanligt med trekking och annan underhållning av elefanter.

Mina två barn valde att åka till det här reservatet för att se hur det ser ut och hur de tas om hand.
Elefanterna lever i ett lugn där turister får klä sig likadant som de som jobbar där, hjälpa till att fixa i ordning mat till elefanterna, promenera med dem ner till vattnet där de badas. Det är svårt att veta hur elefanterna med sina trauman mår i den här konstellationen och om det är tillräckligt bra för elefanterna med den formen av turism men jag förstår att pengar måste in för att kunna köpa mer mark och rädda fler elefanter.

Nu ska man ha klart för sig att Phajaan inte bara gäller elefanter. Det gäller alla vilda djur i fångenskap som används till turister.
Tigrar som tas från sina mammor när de är väldigt små, bärs runt och fotas med turister i flera timmar om dagen. Visar de minsta lilla aggression blir de misshandlade och även turisterna uppmanas att göra det samma om de visar minsta lilla motsträvighet. Även när de blivit större används de för fotografering och på vissa ställen promenera med turister. Drogade och rädda för att bli slagna.
Resten av sin tid tillbringar de i små burar med betonggolv.
Inga undantag!!!
Bara i Thailand är det över 800 tigrar som hålls i fångenskap, misshandlas och används till turister idag.

Makakern är en populär apa i asien för dans och underhållning. Halskedjan sätter man fast när de är mycket små och den växer oftast in i skinnet med plågsamma infektioner som följd. För att inte riskera att apan biter någon turist drar man ut tänderna. Även här används misshandel för att få apan att lyda.
Även andra arter som Instängda havsdjur som flockas av människor, sengångare mm används för att roa turister.

Det är oerhört viktigt att inte gynna något av detta och aldrig betala för några sekunder med dessa vilda djur.

Nu trodde jag det slutade där och att Sverige kanske skulle vara lite bättre även fast mina djurparksbesök här inte alltid varit till djurens bästa. Jag upptäckte att även vår djurpark som tillhandahåller delfiner är en del i skräck och död. Jag fick genast ångest och skuldkänslor över att jag en gång i tiden varit där och förmodligen förundrats av delfinerna som alla de andra besökarna.

Jag fick veta att det finns två varianter till hur delfiner kommer till ett delfinarium: 
Den ena är jakten ute i det vilda som består i att delfinerna jagas av högljudda racerbåtar och jagas in till grunt vatten. Där väljer man ut vilka delfiner man vill ha och halar upp dem med nät i båten. Vissa delfiner har under jakten fått in vatten i blåshålet och dör senare av lunginflammation, även många av de delfiner som man dragit upp i båtarna dör under transporten till delfinariet pga. Stress o trauma.

Andra sättet är att delfinerna föds i fångenskap vilket inte heller är hälsosamt och komplikationsfritt både gällande yta och klor. I naturligt tillstånd simmar delfiner över 100 km om dagen, våra bassänger kan aldrig matcha det.
Fångenskapen resulterar i hudbesvär, svamp i blåshålet, viktförlust, antisocialt beteende, aggression och magsår av stress. De blir inte lika gamla som om de skulle ha levt i det vilda.

Även Kolmården har varit delaktiga i viltfångsten fram till mitten av 90-talet och över 60 delfiner har dött sedan öppningen. För att undvika konflikter, aggressioner, stress och mobbing så medicineras oftast delfinerna för att undvika slagsmål.

Idag har jag förlikat mig med att man gör saker i okunskap, det viktiga nu är att sprida kunskapen och kunna välja bort det som gynnar fortsatta jakter, misshandel och trauman på våra vilda djur, hitta sätt som främjar ekonomin i länder som gör att det blir viktigare att skydda och bevara liv i dess naturliga tillstånd.

Fotona ovan är från Naturreservatet i Chiang Mai.
Googla gärna på Phajaan för bilder och mer info om vilda djur och turism.

 
]]>
<![CDATA[Manta]]>Fri, 12 Jun 2020 19:54:58 GMThttp://divingandtravel.se/blogg/manta
Mantan är en gåtfull och fantastisk varelse. Första gången jag såg den var det nästan så hjärtat stannade. Jag såg den stora varelsen komma svävandes och jag önskade att den skulle vilja komma nära, leka och visa upp sig. Den var inte så imponerad av oss den gången utan gjorde en lov mot oss och svävade sen iväg som en skugga. Trotts den lilla stunden var jag så lycklig och överväldigad…

Man har inte vetat så mycket om Mantan och har under några år forskat och kommit fram till en massa häpnandsväckande saker. Dels vet man nu att det finns två arter och tyvärr är båda arterna idag rödlistade som sårbara. Den ena arten håller sig gärna nära kust och korall och den andra är mer ute i haven och kan gå ner till stora djup.

Det är flera stora hot som gör att Mantan är i fara.
Dels fastnar de i fiskenät och blir en del av en bifångst. Den fångas även för dess gälar och kött då det används i kinesisk medicin.
Eftersom de inte förökar sig så snabbt har de svårt att återhämta sig.
Tack vare turism och dykning så har vissa länder insett att det ekonomiska värdet är större hos en levande Manta än en död vilket har ökat deras chanser lite mer.

Den största arten av Manta kan bli imponerande 7 meter mellan vingspetsarna.
​Mantan kan inte vara stilla och vila utan måste hela tiden rör sig för att vattnet ska passera gälarna och kunna andas.

Mantor är filtrerare precis som valar och äter plankton. De räknas som en fisk, är väldigt intelligenta, nyfikna och beter sig som tex valar. De älskar att leka och kommer gärna fram och simmar nära dykare om de är på bushumör. På sin undersida har de individuella teckningar som ett fingeravtryck.

De är dräktiga i ett år, får ungar vartannat eller vart tredje år och föder levande ungar.
]]>
<![CDATA[Gran Canaria - Arguineguin (sommar 2014 & 2015)]]>Mon, 25 May 2020 11:20:09 GMThttp://divingandtravel.se/blogg/gran-canaria-arguineguin-sommar-2014-2015
I denna period av pandemi så blir funderingar, längtan, drömmar, framtidsvisioner och planer många. Listan börjar bli lång. Vilka platser ska vi åka till? Vart ska vi åka först?  Beroende på tid på året då det går att åka igen vad väljer vi då och i vilken ordning?
​I nästa stund sitter jag för hundrade gången och går igenom foton och minns det vi redan hunnit göra, platser, människor, upplevelser… ååå vad jag längtar och vad glad jag är över att ha fått uppleva det jag gjort.


Under tiden gör jag en tillbaka blick till de första 2 utomlands resorna jag och min man gjorde med barnen när vi träffats för drygt 7 år sedan. Vi valde att under 2 somrar åka till Gran Canaria och Arguineguin.
Barnen var så pass små att det kändes som en bra idé att bo på ett stort hotell som har allt. Vi fick tag i bra pris och åkte till Sunwing Arguineguin Seafront med Ving.

En väldigt trevlig lägenhet med utsikt över scenen och havet på hotellet. Verkligen allt man kan tänkas behöva fanns att hitta på hotellet och min bonusson provade även hotellets frisör med gott resultat. Många arrangemang för barn, mat, buffér med olika mat teman varje dag, dricka, glass i överflöd. Detta var som en drömvärld för barnen. Stora och trevliga pooler där vi höll oss stora delen av den vakna tiden på dygnet. Och lika roligt varje gång Lollo och Bernie kom promenerandes.

Ett av arrangemangen som gjordes för barn och ungdomar var Mini Melo. Då får de som vill välja en låt och träna på, antingen mima eller sjunga och dansa, allt beroende på vad de vågar. Kvällen när det är Mini Melo så har de ansvariga gjort ett jättetrevligt arrangemang så det ska kännas som Melodifestivalen. De står på dekorerad scen med jury och scenvärd de har en greenroom med snacks och de små artisterna står på stora scenen som hela hotellet ser. Inget av de två åren hade de en låt som tjejerna ville sjunga så valet blev helt enkelt att sjunga acapella.
Yngsta sjöng första året ”Lady” med Björn Skifs och andra året körde tjejerna ihop med låten ”Håll om mig” med Nanne Grönwall. Väldigt modigt 😊

En dag första resan 2014 tyckte Stefan och jag att vi skulle vara lite roliga och hyra bil och titta runt lite på ön. Sagt och gjort, vi for iväg och det tog inte många minuter innan frågan kom  ”när ska vi tillbaka till hotellet?”. Den frågan kom sedan oräkneliga gånger under resan trotts vackra vyer och lunch vid en restaurang som var inne i berget. Efter detta lilla fiasko valde vi att inte göra en ny bilresa nästa gång vi kom 2015, utan vi väljer att vänta tills barnen blivit större och kanske inte bara vill äta glass och hänga vid poolen.

Resan 2015 tog vi en liten promenad utanför hotellet och hittade en pool som ett dykcenter har. Tjejerna ville dyka och vi bestämmer oss för att komma nästa förmiddag. Äldsta har provat pooldyk förut men det är nytt för yngsta. Det blir en teorigenomgång om vad man ska tänka på och hur det fungerar. Sen får de hjälpa till att rigga dykutrustningen. De har roligt och allt går så bra så det slutar med att de får göra en massa övningar som att ta ut och sätta in regulatorn i munnen igen, fylla och tömma masken, kullerbyttor, simma genom rockringar, kasta en toyped genom rockring till varandra, tala om hur mycket luft som finns kvar osv. En riktigt rolig förmiddag.

Jag gillade verkligen hotellet i den bemärkelse att allt finns, det är ljust, rent, det finns gym, dagligt arrangerade träningspass i poolen, alltid något att äta som är bra tillagat, kvällsunderhållning med uppträdande och musik där vi kunde välja att sitta nere vid utomhus serveringen och titta eller på vår balkong med direkt vy till scenen. Det var även där olika teman varje kväll!
Det som är minus för mig och Stefan som lätt blir lite rastlösa var att det inte finns så roliga ställen utanför hotellet att promenera runt på, men för stunden så är det ändå okej.

Med facit i handen fram till nu maj 2020 så måste jag säga att det här hotellet i sig om man inte tittar på något utanför har varit det bästa hotellet hitintills. Så om man är nöjd med att vara merparten av sin tid på hotellets område kan jag verkligen rekommendera detta hotell.
]]>
<![CDATA[Knölvalen]]>Sat, 02 May 2020 11:57:57 GMThttp://divingandtravel.se/blogg/knolvalen
En gigantisk varelse som jag beundrat sen väldigt liten och såg knölvalen på tv första gången.

Så stor, gåtfull, vänlig, kärleksfull och på sitt sätt atletisk i sitt element vattnet.
Och deras sång som betyder så mycket mer än vad man än idag vetenskapligt vet.
Det finns många historier om hur knölvalen räddat både människor och andra varelser från tex hajangrepp.
​Det är fantastiskt att se dessa stora varelser hoppa upp i vattnet och slå ner i vattnet med sin stora kropp.

Knölvalen tillhör bardvalarna och äter endast under jaktsäsongen vilken är under sommarperioden, resten av perioden lever de på sina fettreserver. Beroende på område äter de krill, sill och annan stimfisk som de bedövar med sina bubblor eller ringar in i ett bubbelnät eller slår till med stjärt eller bröstfenor. När knölvalen jagar i flock gör de ett bubbelnät i en stor cirkel där diametern på cirkeln kan vara upp till 30 meter. Bubbelnätet blir som en visuell barriär där knölvalarna gör cirkeln mindre och mindre där de slutligen går upp till ytan med öppen mun och fångar massa av fisk. Rent praktiskt och teoretiskt får människan lätt plats i valens mun men svalget är för litet för att vi ska kunna sväljas.

Knölvalen har något som kallas barder och är kamliknande skivor som är av proteinet keratin vilket gör att de inte är lika hårda som tex tänder hos andra djur. Dessa skivor hjälper att filtrera födan från vattnet.

Knölvalen simmar ensam eller stundvis i tillfälliga små grupper. Under sommarperioden när de jagar kan de samlas i större grupper för att jaga fisk tillsammans.
De simmar vanligast 6-12 km/h men under sina vandringar ökar de hastigheten till
27 km/h

Knölvalen kan bli upp till 19 meter och väga upp till 40 ton (ungefär 20 personbilar). Medellängden ligger runt 12-14 meter där honan oftast är lite längre än hanen.

En nyfödd kalv är ca 4-5 meter lång och väger ca 1300 kg. En valmamma går dräktig i 11 månader och blir vanligast dräktig vartannat år. Det första mamman gör när hennes unge fötts är att putta upp sin baby mot ytan för att få sitt första andetag.
​Ungen diar sedan i ca 6 månader och börjar därefter jaga och äta egen mat men diar ända upp till året.

Knölvalen har vårtliknande knölar sprida över huvud och underkäke som är ombildade hårsäckar. På knölarna växer det ofta havstulpaner som gör att knölarna syns ännu mer.

Stjärt och bröstfenorna har precis som våra fingeravtryck ett personligt utseende och mönster vilket gör det lätt att känna igen individer. 


]]>
<![CDATA[Orm räddning]]>Mon, 20 Apr 2020 16:00:26 GMThttp://divingandtravel.se/blogg/orm-raddning
Ibland finns det folk som inte tänker på vilka konsekvenser en handling kan få, alternativt gör folk med flit för att vara elaka.

På mina promenader brukar jag försöka hålla koll om det finns hål eller annat som kan vara farligt för djur. Om det är stort eller litet djur spelar inte så stor roll! 

I det här fallet har någon eller några dragit undan tunga betonglock från 2 brunnar.
När jag tittar ner inser jag att flera snokar och väldigt många kopparormar ramlat ner. Det är torrt och tyvärr ser jag att några inte överlevt. 
Jag ringer kommunen och 2 killar kommer som vet lite mer vad som kan plockas bort i hålen och hjälper till så att jag har möjlighet att få plats och ta mig ner.

För åtminstone 2 snokar och drygt 10 kopparormar blev det en ny chans att leva vidare.



]]>
<![CDATA[Sverige - Björnö, (April 2020)]]>Sat, 18 Apr 2020 13:22:11 GMThttp://divingandtravel.se/blogg/bjorno-april-2020
Allt blir lite begränsat under corona epidemin som råder. Vi har däremot turen och möjligheten att ta oss ut i naturen där vi inte behöver beblanda oss allt för mycket med en massa människor.

Vädret är verkligen ett aprilväder med stor variation, det kan lika gärna vara mulet och hagla som att i nästa stund bli solsken, vindstilla och jätte skönt. Stundvis tror jag vädergudarna sitter och spelar tärning :)

Våran strategi blir skynda ut och njut medans solen skiner. Vi packade ihop hela familjen med nyvakna ungdomar och termos innehållande korv, tillbehör som bröd, rostad lök, gurkmajonäs och självklart ketchup o senap.
Vi åkte till Björnö och det visade sig inte vara bara vi som fått den briljanta idén att åka hit.
Det var ganska många bilar och folk så vi valde att gå en annan väg och hittade en fantastiskt fin lite avsides väg utan en massa folk.  

Sol på klippor och gnistrande vatten ger ro i själen <3 

]]>
<![CDATA[Italien - Sorrento (maj 2014)]]>Sun, 12 Apr 2020 17:23:26 GMThttp://divingandtravel.se/blogg/italien-sorrento-maj-2014
Då ska vi ta en härlig resa till Italien och citronkusten.

Vi bor på ett fem stjärningt hotell lite utanför Sorrento högt upp med utsikt över havet och det ligger en liten hamn långt ner i dalen. En slingrig väg mellan hus, gångar och många trappor, dessa kommer vi att använda minst en gång om dagen under resan.
 Hotellet var fint med en fin innergård, men jag vet inte vad som gör hotellet mer värd som femstjärnigt än de som har tre eller fyra vi bott på? Tjejen i receptionen var väldigt trevlig men det är en man där också som säger en massa konstiga saker som gör att hon måste försöka skydda och prata bort hans misstag och märkliga påståenden för att det inte ska bli för fel. Antar att han är släkt med ägaren eller liknande.

Här var de dock inte snåla med prosciutton, utan verkar vara väldigt stolta över den så man kunde ta så mycket man ville till frukosten.

Det är min första tur till Italien och jag fascineras av att det mesta heter Pizzeria, pasteria och gelateria. En Pizzeria kan vara lika mycket en finare restaurang som ett enklare litet hak.

Det finns citronträd överallt så namnet citronkusten är i sin fulla rätt.

Häftiga slingrande vägar och långa backar upp och ner. Jag blir hänförd av att busschaufförerna klarar att svänga runt på dessa smala och slingriga vägar med mötande trafik. Min kondis blev väldigt mycket bättre dag för dag efter att gå upp och ner för dessa branta och små backar flera gånger, varje dag.

God chiliolja, mozzarella, parma, prosciutto, ravioli, pasta, ruccola, solvarma tomater… kan det bli bättre..:) Pasta al dente var inte riktigt som jag trott tidigare så har fått lära mig något nytt.

En solig fantastisk dag tog vi båten över till Capri.
​ Vädret var lite varierande men tillräckligt fint för att vi skulle kunna njuta och vandra runt. Här kände vi tydligt vilken skillnad det är i mentaliteten gentemot vår lilla resa till Barcelona. Alla är glada och inget är något problem. Här stämmer den latinska översättningen Pro = före, blem = lösning. Och det visade sig lite extra när vi kom till en Pizzeria/restaurang som var full med människor och vi sneglade om vi kunde hitta en ledig plats utomhus. Vi insåg snabbt att det gjorde det inte, men i samma stund kom en av männen som jobbade där och frågade om vi ville äta och vi sa att vi kan vänta och komma tillbaka när det fanns plats ute. Han var glad, hade upp händerna i luften och ” wait, no problem!” och försvann in i restaurangen. Några sekunder senare kommer han ut med bord och duk och allt som behövdes och dukade upp åt oss. Jag kände mig  som Lady & Lufsen :) Fantastisk dag, hit vill jag åka igen.


En dag hyrde vi vespa och begav oss ut på kringliga vägar till Positano, märkligt och häftigt att man kan bygga en stad på det här sättet i en bergsklyfta. Jag tror jag skulle känna mig lite utsatt att bo så under en längre tid men fantastiskt vackert när solen ligger på. Det kändes väldigt idylliskt och vi stannade där ett tag och promenerade runt och åt lite mat medans man kunde titta på utsikten. Väldigt vackert!

Det vi märkte var att under helgdagar som tex söndagen så stängde väldigt mycket där vi bodde och det fanns inte så mycket att se mer än utsikten och då vi är lite rastlösa av oss tog vi tåget in till Sorrento. Där var det mer igång och vi upptäckte när skymningen kom hur allt tändes upp och butiker och restauranger i de smala gränderna blommade fullt ut. Det var så mysigt och vi hittade en liten fin restaurang som vi sen återkom till som hade helt fantastisk Ravioli. Vi tog in flera små tallrikar med mozzarella, ruccola, tomat, parma och hade till raviolin… Buonissimo!!!

Vi tog en dagsresa till Pompeji. Det är lite spännande då man sett på bilder och läst om det så många gånger. Lite blandade känslor… fantastisk arkitektur, tung energi och en hänförelse över vad naturen kan göra när den väl bestämmer sig, då är vi väldigt små.
En fin dag och jag är glad att jag har sett platsen…

En otroligt fin resa men trevliga människor, god mat och fina upplevelser.
Hit vill jag åka igen och nästa gång vill jag bo inne i Sorrento så man kan gå till allting.
]]>
<![CDATA[Spöknät och plast i haven]]>Sat, 11 Apr 2020 14:40:26 GMThttp://divingandtravel.se/blogg/spoknat-och-plast-i-haven
Varje minut tippas en lastbil fylld med plastavfall i våra hav.
Det kan ta upp till 100 år för en plastmugg att brytas ner.


När man dyker är det inte bara vackra bottnar och fantastiska djur man får se, utan i det dolda under havets yta är det mer än så.

I alla tider har människan valt att dumpa saker av alla de slag i havet i tron ”att det som inte syns finns inte” och problemet är ur världen, åtminstone för stunden!
Nu vet vi alla att det inte är så och efter generationer efter generationer har det blivit ett allvarligt problem.

Det finns många former av nedskräpning. Kemikalier, läckande båtar, plast, föremål mm.

En allvarlig nedskräpning är det man kallar Spöknät eller spökgarn och är ett jätte stort problem i våra hav.

 Det är övergivna fisknät som det fastnar fiskar, fåglar, valar, sälar, sköldpaddor och andra havslevande djur i.
Dessa nät  är gjorda av nylon och andra syntetmaterial och kan driva runt i flera år i havet och vållar enorma skador.
Det kan ta upp till 600 år för nät och fällor att brytas ner då det är gjort av plast, vilket betyder att det är dödsfällor med en utdragen och plågsam död med kvävning eller svält för många djur.

Fiskeindustrin tappar eller lämnar ungefär 640 000 ton utrustning varje år i havet.
(Eller 52 000 tvåvånings bussar fyllda med fiskeutrustning).  
De som fiskar illegalt dumpar sina nät för att inte upptäckas.
Över 100 000 djur dör eller skadas varje år pga nät och fiskeredskapen som de fastnat i. 
Dokumenterat är det skador på 270 marina arter som fastnat i plast eller spöknät.

Förutom att fastna i näten, fiskeburarna, linorna osv. så blir det vad man kallar mikro eller nanopartiklar av plastmaterialet när näten bryts ner. Dessa partiklar tror havsdjur är plankton och äter, vilka i sin tur äts av andra större djur och någonstans i kedjan äts det av oss människor, vilket gör att plastet följer med i hela näringskedjan.

Mikroplast har blivit ett jätte stort problem. … där finns även den lite mer osynliga primära mikroplasten som finns i kosmetika, tvättmedel, kroppsvårdsprodukter. Som tvättas av och går rakt ut i våra vatten.
 
Åtta miljoner ton plast hamnar i haven varje år. Dvs. varje minut dumpas en fylld lastbil med plastavfall i havet.

Endast 14 % av världens plast återvinns idag och 46 % i Sverige återvinns av plastförpackningar. 

Det blir inte bara skräpigt i haven, djuren tror att det är mat.
Det är svårt för tex en sköldpadda att se skillnaden på plast och en manet.
Resultatet blir förödande när djuren äter plast och skräp. Det blir en långsam och plågsam död eftersom plast inte kan brytas ner i magen. Man har hittat döda valar med uppemot 40 kg plast i magen.

(Källa: SVT – Nyheter 20 november 2018) I magen på en död kaskelott i Indonesien fann man
115 st plastmuggar, 4 plastflaskor, 2 flipflops, 25 plastpåsar, 19 bitar hårdplast och 3 kilo plasttråd.

Enligt en rapport står idag Kina, Filipinerna, Vietnam, Thailand och Indonesien för 60 % av det plastskräp som finns i haven.

Skräp som fastnar så djuren får deformeringar och missbildningar med dödlig utgång eller som gör att de svälter.

På flera håll i världen är det enorma stråk av plast i vattnet. I stilla havet norr om Hawaii finns en plastvirvel större än delstaten Texas.
Plast virvlar finns på flertalet ställen på jorden där plast från olika länder samlas.

Om man tittar på hur lång tid det tar för olika material att brytas ner så förstår man också allvaret i att skräp hamnar i vattnet och naturen där djur dels äter av det farliga avfallet.

Vi kan hjälpa till med att slänga våra sopor i papperskorgar men ochså med att välja bort produkter med plast mot artiklar som används mer än en gång för att minska på avfallet. Ser man skräp i naturen plocka med dig och kasta på rätt ställe, om alla tar lite här och där blir det mycket tillsammans.

Källor och foton:
Camilla Wennström
SVT.se
World animal protection
Naturskyddsföreningen
WWF
havet.nu
hsr.se
Greenpeace



]]>